Ok, jag kanske jobbar liiite för mycket just nu…men jag bara ler och tänker att jag en gång satt där i PT-skolbänken och var orolig för att jag kanske aldrig någonsin skulle få en enda kund. Jag hade fel. Väldigt fel.
Och…jag kanske inte bor precis så stort och bra som jag vill…men jag är ju bara jag för tillfället, och 35 kvadrat räcker fint för mig och mina behov.
Och…jag kanske inte är i mitt livs bästa form….men jag är frisk och kroppen är stark (och kanske för tillfället full med träningsvärk). Och starkare blir den. Och smidigare. Och snabbare (och imorgon får jag äntligen springa en mil i sträck utan promenadvila! 
)
Och…jag kanske inte sover riktigt så många timmar som jag borde…men jag är pigg nog för att le mig igenom mina dagar och det betyder mycket för mig…mest kanske.
Och…jag har mina vänner. Min familj. Kollegor. Fantastiska människor som ger mig så mycket.
Livet är bra just nu. Det är det jag tänker här i min lilla fikapaus mitt i betongdjungeln Stockholm…en landningspaus innan jag går vidare för ett glas vin och lite skön musik där jag trivs i höstmörkret. Jag ler.
Stannar du upp ibland?